Traffic

  • 164
  • 1 983

Besökare sedan 22/10-2020

Borde jag börja om igen?

Varför slutade jag blogga? Jag vet inte. Inte egentligen. Den jag var innan den separation som jag kämpade så hårt för har jag nästan glömt bort. Hon är begravd under tidningsartiklar, hyllningar i media och ekot av hennes sånger i etern. En skugga av den hon var och leendet hon gömde sig bakom.

Jag hade följare. Hundratusentals. Men det har dock ebbat ut även om en del av vågorna fortfarande slår mot kanten här på sidan där bloggen en gång för många år sedan planterades i form av ett oidentifierbart frö. Men nu sitter jag här igen i sängen med laptopen i knät. En välbekant känsla infinner sig medan fingrarna dansar över tangentbordet.. Efter år av våld är det mycket som vill fram och många ord som längtar efter att bli sagda.. Så borde jag börja om igen? Törs jag det? Eftervåldet gör nästan ondare än det som förr var min vardag och nu har jag dessutom någon annan i mitt liv som är viktigare än jag någonsin kommer att kunna bli för mig själv.. För mitt i allt står mitt allt. Min älskade dotter. Det vackraste och mest oväntade som någonsin hänt mig. Min räddning.

Vi har fortfarande polislarm pga en person som beskriver sig själv som oförmögen att känna empati.. Vi är fortfarande inte säkra. Men hur mycket ska man anpassa sig efter de som förtrycker, mobbar och slår? Hur många protester och aktioner grundar sig inte i att det i många av oss såtts ett frö av “nu får det fanemig vara nog!”. Jag känner det fröt växa. Jag känner insikten gro. Det spelar ingen roll om förtryckare, våldsverkare, diktatorer eller andra empatistörda individer får precis som de vill för de går igång på att kontrollera. För var gång du tagit ett steg innanför dom gränser de målat för dig så målar de nya. De nöjer sig inte förrän det ej finns något kvar av dig.

“Är det krig du vill ha?!”, brukade någon fråga mig. Men här är slaget ej vunnet. Det finns mycket kvar av mig. Alla “flying monkeys”, förtal, ryktesspridning, lögner och eftervåld till trots. Helt sjukt egentligen. Hade jag läst om detta i en bok så hade jag trott att huvudkaraktären, dvs jag, skulle varit död för länge sen. Men tji fick denna någon. Hur det kom att bli som det blev går att spekulera i all evinnerlighet om.

Frågan som uppkom här nu när jag kodade om hemsidan på lunchen är bara om det fortfarande finns ett intresse av att följa mitt liv i bloggform.. Kommentera nedan. Låt mig veta vad du tänker. Självfallet går det att vara anonym.