Kategorier
Days of my life

Fotografering för en intet ont anande på en strand i Mexico

I ett annat liv fann jag allt utom mig själv genom att tjatas in i någon annans förvridna bild av hur samspel mellan människor ska vara.. Alla de första smsen var maktspel och hjärntvätt. ”Ge mig en chans”. ”Snälla”. ”Det är jag väll värd” osv osv. Sjukligt likväl som sjukligt effektivt på den oerfarna, empatiska skuggan jag en gång var. Att jag försökt bryta kontakten flera gånger och sagt nej spelade ingen roll. Jag är en öppen bok och har så alltid varit. Författaren till alla sms och den ansvarige för alla missade samtal visste allt jag genomlevt och precis vilka knappar att trycka på för att få mig dit denne ville. Det vara smarta och genomtänkta drag som så ofta används av den typen av människor.. Så där stod jag på en strand i Mexico under en fotografering intet ont anande vad som väntade mig hemma i Sverige. 

När jag ser tillbaka på den tiden så är det med skräckblandning. Jag sörjer oturen jag mött i livet samtidigt som jag fröjdas av hur stark det gjort mig.

Ibland är det svårt att tro att det hemska vi går igenom faktiskt någonsin kommer att utmynna i något gott. Men av vad jag lärt mig av livet så är det bara en fråga om tid. Att ge det tid. Kanske har du inte kommit långt nog fram på vägen för att se hela bilden då du blickar bakåt. Kanske kan du likt mig en dag titta tillbaka på en bild på dig själv från en tid innan du visste hur stark du egentligen är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *