Traffic
  • 164
  • 1 983

Besökare sedan 22/10-2020

“Mamma, mamma”! Nej!” skrek hon medan han bältade henne

Överlämning idag. Dottern ville inte. Hon vägrade släppa mina ben. Jag uppmuntrade henne flera gånger att gå till sin pappa.. Sa att det skulle ha kul. Hon sa nej säkert ett 50-tal gånger. Det rann tårar över hennes små knubbiga kinder. Han skrattade åt henne och jag var tvungen att be honom att sluta skratta åt henne när hon är ledsen och säger nej för det sänder ut fel signaler till henne. Då fnös han mig i ansiktet. Till slut tröttnade han på att vänta på att hon skulle känna sig redo. Han lyfte henne från där hon stod och höll krampaktigt i mina byxor. Hon skrek och sträckte sig efter mig. “Mamma nej! Snälla mamma kram!” Då vred han henne snabbt bort från mig.. Men skriken och ropen efter mig upphörde inte. Jag vet dock att om jag ej går, ej uppmuntrar så kommer det slå tillbaka mot mig. Jag ropade att jag älskar henne och att vi ses snart medan han gick runt macken för att försöka få henne glad. Det funkade inte. “Mamma, mamma!” Nej!” “NEJ!” Ropen ekade. “Nej inte bil” skrek hon medan han slutligen skulle bälta henne i sin bil. “MAMMA! MAMMA!.” Skriken ekade hela vägen till andra sidan vägen och fångades upp av kameran i min bil. Hur hon med sina små knubbiga armar försökte hindra honom från att sätta på henne bältet i bilbarnstolen.. Medan jag åkte därifrån visste jag ej vad som skulle vänta mig 2 timmar senare efter hans första o-övervakade umgänge då han sin vana trogen vägrat att besvara mail-kommunikation gällande att upphämtningen skulle ske på samma plats. Skulle han ens dyka upp?

Det pågår just nu en granskning av Socialtjänsten i Nykvarn pga deras hantering av mitt och dotterns ärende då de bland annat vägrat hjälpa mig och dessutom brutit sekretessen gällande vart ett skyddat boende ligger och även läckt numret till chefen på boendet då de ansåg att pappan “hade rätt att veta vart hans barn befann sig”. Socialtjänsten i Nykvarn tycker att denna typ av umgängen är okej och hävdar att jag har svårt att läsa min dotters signaler pga min nuvarande diagnos HF Asperger. Jag har dock enligt psykologisk utredning fått veta i och med vårdnadsutredningen att diagnosen jag fått förmodligen varit grundats på symptom som enligt psykologen utvecklats efter år av psykisk och fysisk misshandel. Anneli Rejkens, enhetschef Anna-Lena Lindblom, Ritta Hänninen, Ina Tersmeden och umgängesstödet Leif Schamoon (som egentligen arbetar med att leverera matkassar till covid-drabbade pensionärer) tycker dock att min dotters reaktioner likt denna är helt i linje med vad som är bra för henne. Det har märkt då umgängesövervakarna bland annat setat i solstolar flera hundra meter bort eller surfat på Facebook under umgängestillfällena.

Jag känner mig dum för att jag inte förstår hur det någonsin kan vara bra för ett barn att inte bli respekterad när det säger nej. I förskolan lär de sig “stopp min kropp” men av socialtjänsten i hela landet lär sig barn att deras nej ej betyder något. Att de ej har något val. För mig mig blir det ologiskt.

Jag känner mig korkad för att jag inte kan tänka mig hur Socialtjänsten i Nykvarn likväl som många andra kommuner i Sverige kan välja att bortse från orosanmälningar från ST Görans psykakut mfl och en dokumenterad våldshistorik, vittnesmål med mera bara för att/direkt efter att jag anmält dem till IVO. Att Familjerätten dessutom ljuger så obehagligt i sin utredning till tingsrätten och påstår att jag och min dotter bland annat sover på madrasser på golvet när det ser ut såhär borde vara varningsklocka nog..

Jag känner mig rädd. För oavsett vad jag gör, hur uppmuntrande jag än är och hur mycket jag än kämpar för att min dotter ska kunna etablera en god relation med sin pappa (vilket jag enligt lag måste oavsett vad hon eller jag utsatts för) så kan jag ej styra över att hon ej vill eller upplever hans ageranden. Om han skrattar åt henne när hon gråter så kan jag ej styra hennes reaktioner.. Hon är en människa och jag gör verkligen allt i min makt för att det ska fungera med hennes pappa.. Jag tvingas till och med av Socialtjänsten/Familjerätten i Nykvarn att ha en bild på honom i mitt hem. Men det påverkar henne enormt hur han agerar. Som när han till exempel häromveckan helt oförklarligt dök upp vid hennes förskola fastän han ej har något där att göra, började filma/ fotografera och ofreda mig vilket dokumenterades och bevittnades av både henne och tredje part. Jag kan inte censurera hennes verklighet. Det spelar ingen roll hur väl jag än pratar med henne om honom och hur mycket jag än uppmuntrar henne när hon ser honom agera helt.. ja. Konstigt, i brist på bättre ord..

Jag kan för tillfället ej förmå mig att dela med mig av dokumentation från dagens upplevelse. Iallafall ej just nu… Men jag skulle uppskatta om du delgav hur du uppfattar detta exempel? https://www.facebook.com/emilie.dahlst/posts/10158338396903645 Det är ej publikt utan endast för den lilla skara med vilka jag delar utrymme på min Facebook.

Är jag dum i huvudet? Vad är det jag inte förstår? Hur kan detta vara för ett barns bästa? Finns det signaler jag misstolkar? Hur tolkar du min dotters signaler? Alla kommentarer uppskattas och du kan självfallet vara helt anonym nedan. ❤️🙌

5 1 vote
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
Nils
Nils
14 days ago

Läste i Länstidningen att Socialtjänsten slänger sekretess-stämplade dokument i sopkorgen utanför ICA i Nykvarn. Instanser som agerar på det sättet ger jag inte mycket för. Men för att besvara din fråga så tror jag tyvärr att detta kan vara mycket skadligt för din dotter att behandlas på det sättet. Om hennes pappa verkligen brydde sig om sin dotter skulle han låta henne ta tid på sig och absolut ej agera som beskrivet.

Annonym
13 days ago

Jag har hört talas om dig då han snackar en hel del skit om dig. Trodde nästan att du såg ut som ett träsktroll och käkade ungar under nån bro. Blir fan litte mörkrädd av hur lurad jag är.

Anonym
14 days ago

Du är inte ensam! Chefen på soc i Nykvarn tog nästan min son ifrån mig för att handläggarna tyckte bättre om pappan! Sonen skrek också under umgängen och lät precis som din dotter vilket jag tolkar som rädsla. Det fanns journaler som visade att min son utsattes för övergrepp av pappan till o med men istället ifrågasatte de mig och vad jag gjorde för att hjälpa pappan. Anneli Reijens är nog bland de värsta av människor jag någonsin träffat. Dom förstör livet för barn i den där kommunen. Nu bor sonen bara hos mig efter att pappan gjort sig skyldig till ett annat brott och avtjänar straff. Jag hoppas det löser sig för er också. All styrka till dig!

Lottis
Lottis
14 days ago

Fruktansvärt! Förstår inte hur det kan vara barns bästa att blir tvingade att vara med någon som de verkar uppenbart rädda för att vara med. Det är säkert jättesvårt för socialsekreterare(tjänstemän) att agera för barns bästa, framförallt om de blivit “kränkta” i sin myndighetsutövning genom att en av de hjälpsökande påpekat brister. Det är ju inte barnet som ska straffas för att det varit utsatt för misshandel, utan den person som gjorde det.
Alla som inte varit berörda på ett personligt plan av våld i nära relation, misshandel på flera plan och fortsatt (myndighetsunderstödd) eftervåld, tror tyvärr att Sverige är en demokrati där alla är lika inför lagen. När man sedan står inför lagen så blir man som våldsutsatt kvinna och våldsutsatta barn PISSAD på, för att gärningsmannen kunde hålla sig lugn i rätten och att denne förtalat kvinnan samt manipulerat en massa tjänstemän/kvinnor som tycker att han är “såååå trevlig”.